Startsidan

 Aktuellt program
 

 Kontakta oss

 Verksamhet

 Kulturhistoria

 Länkar


 

 

 

12-01-21
Tredje Söndagen efter Trettondedagen
Andra Kungaboken 5:1-4, 9-15

Så handlar Gud!

g  Jag kan inte låta bli att fascineras av berättelsen om Naaman, den arameiske kungens befälhavare. Vi möter honom i den Andra Kungaboken.

Denne Naaman led av en fruktansvärd sjukdom. Han fick dock höra att om han sökte upp den kände profeten Elisha så kunde han botad från sin sjukdom. Naaman var en mäktig man och han skulle nu ha en mycket lång resa framför sig för att kunna träffa denne Elisha.

Sagt och gjort. Naaman gav sig iväg, men uppbragt blev han då han sent omsider kom fram till profetens hus. Denne brydde sig inte ens om att komma ut för att ta emot honom. Han fick endast hälsningen att han skulle gå och doppa sig sju gånger i floden Jordan.

Så oförskämt! Upprörd och arg gjorde sig Naaman i ordning för att omedelbart vända hem. Här han hade förväntat sig att profeten åtminstone skulle kommit ut till honom, därefter anropat sin Gud och sedan på något magiskt sätt fört sina händer över hans sjuka ställe. Men att bara doppa sig, vad var detta? Något så enkelt kunde han lika väl göra sig i sitt eget land!

Naamans vänner började då tala honom till rätta och sade: -Om det hade varit något svårt som profeten hade begärt av dig, då hade du gjort det. Desto större anledning när han bara vill att du skall doppa dig för att du skall bli renad.

Till sist lugnade Naaman i alla fall ner sig och for bort till Jordan för att doppa sju gånger i floden. Och vad hände? Han sår läktens och hans hud blev som ett barns.

Så handlar Gud! Jag tror vi människor många gånger är som Naaman. Den bild vi målar upp av Gud är att skall Gud gripa in så skall det vara med makt och dunder, tydligt och klart. Annars får det vara. Men Gud agerar inte så. Gud agerar för det mesta i det lilla, i bakgrunden.

-Vilken tur jag hade, kan man efteråt säga. Vilken chans jag fick! Tänk att det gick så bra! Vilka skickliga läkare vi har! Men är detta hela sanningen? Jag vill inte förenkla. Vi människor kan mycket, men det där med lyckträffar, slump och tillfälligheter… Hur vi skall förhålla oss till det?

Jesus talar på ett ställe i Bibeln om att se, men ändå inte se, om att höra, men ändå inte höra och om att förstå, men ändå inte förstå. Jag undrar om inte de orden är lika aktuella också i vår moderna och upplysta tid.

Han var nog lite övermodig, denne Naaman och behövde därför talas till rätta. På samma sätt - kommer vi till Gud med en knuten hand tror jag inget läggs i den, men kommer vi till Gud med en hand som är öppen, då…

 

 


Naaman, den arameiske kungens överbefälhavare, hade stort inflytande hos sin herre och var högt ansedd, eftersom det var genom honom som Herren hade gjort arameerna segerrika. Men han led av spetälska. Under ett härjningståg hade arameerna tagit en liten flicka från Israel som fånge. Hon kom i tjänst hos Naamans hustru, och en dag sade hon till sin matmor: "Om min husbonde bara kunde komma till profeten i Samaria! Då skulle han bli botad från sin spetälska." Naaman gick till sin herre och berättade vad den israelitiska flickan hade sagt.

Och Naaman kom med sina hästar och vagnar och stannade vid Elishas port. Elisha skickade ut en man till honom med denna uppmaning: "Far ner till Jordan och bada sju gånger i floden, så skall din hud läkas och du bli renad." Men Naaman gick därifrån i vredesmod och sade: "Jag hade trott att han skulle komma ut själv och stå där och ropa till Herren, sin Gud, och föra handen fram och tillbaka över det sjuka stället och så bota min spetälska. Är inte Amana och Parpar, floderna i Damaskus, bättre än alla Israels vattendrag? Kunde jag inte lika väl bada där och bli renad?" Förbittrad vände han sig om och gick. Men hans följeslagare kom fram och talade med honom. "Fader", sade de, "om det hade varit något svårt profeten begärt av dig, nog hade du gjort det då? Desto större anledning när han bara vill att du skall bada dig för att bli renad."

Naaman for då ner och doppade sig sju gånger i Jordan, som gudsmannen hade sagt. Då läktes hans hud och blev som ett barns, och han var ren. Han vände tillbaka till gudsmannen med hela sitt följe, gick fram till honom och sade: "Nu vet jag att det inte finns någon gud på hela jorden utom i Israel. Jag ber dig ta emot en gåva av din tjänare."
 

Gustaf Åhman