12-04-24

Stilla Vandring
firade 10-årsjubileum den 24 april

g  Det är uppehåll, men vårdagen bjuder inte på så mycket värme den här tisdagen då vi samlas framför S:t Persgården på Kyrkön, Järvsö. Vi är ca 35 personer som ska gå Stilla Vandring tillsammans denna dag, då vandringen firar sitt 10-årsjubileum. Några av oss har gått tidigare och några är nya besökare. Mona Ringfelter räknar in oss och hälsar välkommen. Hon berättar vart vi ska gå och att vi ska i tystnad ta oss en vandring ute i naturen men också inom oss. Vi ska också passa på att se allt vackert och höra alla ljud från naturen som Kyrkön bjuder på.

Stilla Vandring är en vandring för både kropp och själ! Här har Mona Ringfelter stått och hälsat välkommen och lett Stilla Vandring i 10 år. Hon ser världsvan ut i rollen som ledare och hon sänder ut en trygghet och en värme där hon står och räknar in och säger "Hej". Hon påminner oss om hur viktig tystnaden är, men också att se blåsipporna som hälsar våren välkommen, höra ugglorna och att ta långa djupa andetag i den stilla takten på vår vandring.

Vandringen tar oss inledningsvis till den östra sidan av Kyrkön. Bara efter några steg finner vi blåsipporna. Några är utvecklade och visar hela sin skönhet, medan några är knoppiga och ser lite frusna ut. Vid några rotvältar ger vi varandra en hjälpande hand, annars går vi tysta tillsammans stilla, stilla. Alla ges möjlighet att njuta av att fundera och tänka sina egna tankar, men också få lyssna till Ljusnans första brusande ljud efter det att vinterisen fått ge vika, ugglornas hoande, fåglarnas kvitter, känna lukten av skog och mark men också se alla stora och små detaljer som den här delen av Järvsö bjuder på.

Vi sydspetsen letar alla sig en plats vid strandkanten där de i lugn och ro kan njuta av den vidunderliga utsikten med älven som likt blåa band slingrar sig genom vår vackra bygd. Efter en stund rör sig Mona Ringfelter och vi andra följer med, ställer oss runt henne för att göra några lugna och mjuka Qigongövningar.

Vandringen fortsätter i samma lugna tempo på öns västra sida. Här ser vi spår efter stormen "Dagmar". Hon var en stark och framfusig storm som tog det mesta av Kyrköns västra skogsparti. Här luktar det granskog och stigen är sig inte riktigt lik. Det blåser till och mössorna dras ner en bit över öronen.

Vi vandrar vidare och kommer till ett varmt och skönt församlingshem där vi välkomnas av glimmande ljus, söta vindruvor och vatten. Alla tar sig ett liggunderlag, filt och meditationspall alternativt kilkudde och går till rummet där det spelas stilla musik. Mona tänder ett ljus i mitten av rummet och alla lägger sig på sina liggunderlag. Mona Ringfelter leder avspänningen som får oss att ytterligare koppla av i kroppen. Det börjar höras tunga andetag i rummet och nästan några snarkningar.

Mona ber oss väcka kroppen lugnt genom att röra tår och fingrar, rulla upp och göra oss redo för kristen djupmeditation. Vi får några ord på vägen, en liten klocka klämtar och så får vi låta våra tankar vandra fritt tills den lilla klockan ringer igen. Det blir ett påtagligt lugn i rummet och tystnaden känns som naturlig och skön.

Lilla klockan pinglar till och vi ställer oss upp, tar varandra i hand och så sänder Mona Ringfelter ett milt handtryck och en vänlig blick till den bredvid sig, som fortsätter att sända vidare hälsningen till nästa, och nästa, och nästa… När det gått ett varv bryter Mona Ringfelter tystnaden och hälsar välkommen till lunchen som vanligtvis består av soppa, men denna jubileumsdag av en festmåltid.

Vi letar oss en plats vid borden och sorlet fyller snart matsalen. Det finns en gemenskap även här, fast nu en ny där vi får lära känna varandra genom samtalen. Här dryftas tankar och upplevelser från Stilla Vandringen men också andra ämnen lyfts och berörs.

Sammantaget känns det fint att få en stund för sig själv men ändå i gemenskap. Ingen tisdag är den andra lik med olika människor, antal och behov för dagen. Mona Ringfelter är den fasta punkten i Stilla Vandringen och den trygga ledaren som finns här varje vecka.

Kyrkoherde Gustaf Åhman tackade Mona med ett litet tal vid festmåltiden. Han menade att det Mona Ringfelter bjuder på och har bjudit på under dessa 10 år genom Stilla Vandring är en stor gåva till våra medmänniskor. -Tänk att i 10 år finnas där som ledare varje tisdag i ett halvår helt ideellt! Blommor och ett diplom med färger som symboliserade vatten, skog och kärlek överlämnades till en glad Mona. Vi tackade för den här tisdagens Stilla Vandring och vandrade vidare till vårt - nu med lite påfylld energi!

Men hur började nu det här? För 10 år sedan var Mona Ringfelter en av våra ideella ledare i kristen djupmeditation. Hon hade kommit på att hennes vandring i skog och mark, i tystnad dessutom med Qigongövningar hjälpt henne i hennes ständiga kamp mot smärta i axlar, rygg och nacke. Nu ville hon hjälpa andra genom att erbjuda en Stilla Vandring runt Kyrkön. Järvsö församling var inte sen att tacka ja till ett sådant erbjudande och så var allt igång.

Vi tackar Mona för idén, utförandet och ledarskapet för Stilla Vandring, som vi har haft möjlighet att erbjuda och ta till oss varje tisdag förmiddag under dessa 10 år och välkomnar vana och nya medvandrare till årets period av Stilla Vandringar!